adjektiv ~t
sömn·ig●som känner behov att sova
admin.fysiol.JFRcohyponymdåsig
han blev alltid lite sömnig på eftermiddagen○äv. om handling e.d.hon gav honom en sömnig blick○äv.som ger lust att sova
sömnigt vädersömniga tidiga timmarmiddagen var en sömnig tillställningsedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. symnogher; till sömn