Svensk ordbok 2009, webbversion

sön`dra verb ~de ~t söndr·argöra o­ense komm.samh.partiet söndrades efter val­nederlageten strids­fråga som söndrade gruppensöndra (ngt/ngra)söndra och härskaskapa o­enighet bland sina mot­ståndare och där­med lättare kunna styra demsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. syndra; till sönder Subst.:vbid1-354961söndrande, söndring