substantiv ~en ~ar
söndr·ing·en●djup oenighet (och osämja)
mellan personer, folkgrupper e.d.
komm.samh.JFRcohyponymsplittring
skilsmässoorsaken var djup och varaktig söndringsedan 1356öppet brev utfärdat av kung Erik med förläningar till Albrekt av Mecklenburg (Sveriges traktater)fornsv. syndring