substantiv ~en ~er
saf·ir·en●en genomskinlig, klarblå, hård ädelsten
som är närmast diamant i hårdhet; en form av korund
kläd.mineral.JFRcohyponymrubin
safirblåsafirhalsbandsafirögonen kråsnål med drottningens monogram i safirersedan ca mitten av 1300-taletförteckning över föremål i kungens skattkammare (Svenskt Diplomatarium)fornsv. saffiir; via lat. av grek. sap´pheiros ’lasursten’; av semitiskt urspr.