Svensk ordbok 2009, webbversion

sa`ga substantiv ~n sagor sag·an1i sammansättn.sago- folklig, traditionell berättelse om fantastiska händelser som följer viss före­lagd form och har vissa givna teman samt nästan all­tid lyckligt slut sag.sagoberättaresagoboksagoprinssagoslottsagostundbarnsagadjursagafolksagariddarsagaberätta en sagaläsa sagor för barnensagan om Rödluvan och vargenen saga ur Tusen och en natten saga som slutar med att prinsen får sin prinsessaan­vändningen av tre­talet är typisk för sagan○ibl. bildligt, spec. om (o­sannolik) livs­historia e.d.levnadssagasagan om film­stjärnan som blev furstinna○spec. äv. om o­rimligt på­stående e.d.amsagakom inte med såna sagorhan totade i­hop en saga in­för rättenen saga (om ngn/ngt/SATS)ngns/ngts saga är alltiden är ute för ngn/ngt​ myndigheterna beordrade rivning och husets saga var all sedan mitten av 1300-taletÖstgöta-Lagenfornsv. sagha ’yttrande; berättelse; tal’; nära besl. med säga; jfr sägen 2i sammansättn.saga- längre berättelse på mer eller mindre historiskt under­lag som skrevs på Is­land under tidig medel­tid ofta beskrivande en släkts historia litt.vet.sagalitteraturenkonungasagasläktsagasagans typiskt lakoniska replikerNjals sagaen saga (om ngn/ngt/SATS)sedan 1664