substantiv ~n äv. vard. sakförarn, plur. ~, best. plur. sakförarna
sak|för·ar·en●person som för ngns talan i rättegång utan att vara advokat
ngt nedsätt.jur.yrk.sedan 1755Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. sakförarn, plur. ~, best. plur. sakförarna
sak|för·ar·en●person som för ngns talan i rättegång utan att vara advokat
ngt nedsätt.jur.yrk.sedan 1755