Svensk ordbok 2009, webbversion

sa`knad substantiv ~en sakn·ad·en1från­varo av ngt ngt åld.Nollde var i saknad av medel till barnens ut­bildning(i) saknad av ngn/ngtsedan 1563jfr fornsv. afsaknadher ’av­saknad’ 2det att (med ve­mod) märka från­varo av ngn el. ngt NollJFRcohyponym1smärta o­ändlig saknadkänna saknadhon mindes med saknad sin studie­tidhon över­väldigades av saknad efter föräldrarnasaknad (efter ngn/ngt)sedan ca 1635