Svensk ordbok 2009, webbversion

sa`lighet substantiv ~en ~er sal·ig·het·en●till­stånd av gemenskap med Gud vanligen efter döden, men ibl. äv. under jorde­livet; ofta med före­ställningar om ett paradis relig.salighetshoppin­gå i salighetenfinna salighetens vägsjälens salighet○äv. försvagat om lyckotillståndJFRcohyponymsällhet salighetsrustrångt om salighetenont om platsvard.​ med fem barn blir det trångt om saligheten i familjens kök sedan 1458Handlingar på svenska rörande ”Vårfrupänningen”fornsv. salikhet