Svensk ordbok 2009, webbversion

1sambo [sam`-(långt o), äv.sam´-] substantiv ~n ~r sam|­bor·na●person som man lever med under äktenskaps­liknande förhållanden men utan att vara gift ngt vard.samh.släkt.yrk.JFRcohyponymenbocohyponymsärbocohyponymdelsbo hon är inte gift men hon har en sambo○i plur. vanligen med inne­börd av ömse­sidighetde är samborngns sambo, sambo med ngn, ngra är samborsedan början av 1940-talettill sam- och 1bo Det finns en väl inarbetad ordgrupp som omfattar personbeteckningar på -bo. Man kan tänka på stadsbo, lantbo, nordbo, öbo, nabo, umebo och andra. De uttalas alla med accent 2 som i stege och har alla -r i plural. En nabo är en person som bor nära, en granne. Som benämning på en som bor ännu närmare har vi skapat ordet sambo ’person som man bor ihop med utan äktenskap’. Detta ord ska naturligtvis ha accent 2 precis som stadsbo och liksom det böjas med -r i plural: sambor. För det vardagliga särbo med syftning på en person som inte bor ihop med sin partner gäller också accent 2 och -r i plural. Vårt sambo ska inte blandas ihop med det ganska ovanliga och ofta nedsättande sambo som uttalas med accent 1 liksom hambo och normalt är benämning på en avkomling av en rödhyad och en svarthyad person. Också detta sambo ska i svenskan ha pluralformen sambor men sålunda uttalad med accent 1.
2sam´bo substantiv ~n ~r sambor·na●av­komling av en indian och en svart person ngt åld.; ofta ned­sätt.land.yrk.sedan 1840av spa. zambo med samma betydelse, ev. till zambo ’som har krokiga ben’
3sam`bo [långt o] verb ~dde ~tt, pres. ~r sam|­bor●leva till­sammans (med en annan person) under äktenskaps­liknande former samh.JFRcohyponymsamvetsäktenskap Anders och Eva har sambott i ett halv­årsambo med ngn, ngra samborsedan 1706jfr sammanbo Subst.:samboende