Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et
sam|för·stånd·et●enighet i åsikter eller handlande
ibl. mellan parter som eg. har olika intressen
komm.JFRcohyponymsämja
samförståndsandasamförståndslösningett brett samförstånd i riksdagensyskonen blinkade till varandra i samförståndmötet hölls i en atmosfär av samförståndsamförstånd (mellan ngra) (om ngt/att+V/SATS), samförstånd (med ngn) (om ngt/att+V/SATS)sedan 1840