substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
samm·an|brott·et●inre sönderfall som omöjliggör fortsatt verksamhet
särsk. för större system som ekonomier el. stater men äv. för förlopp
psykol.JFRcohyponymkollaps
ett ekonomiskt sammanbrottdet tyska rikets sammanbrott 1945sammanbrottet i nedrustningsförhandlingarna○ofta om psykisk kollapshan råkade ut för ett nervöst sammanbrotthon drevs till sammanbrottets gräns av hans telefonterrorsedan 1912