Svensk ordbok 2009, webbversion

samm`anhang substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en samm·an|­hang·et1an­knytande eller om­givande om­ständigheter ofta mycket abstrakt, om före­teelser som hänger i­hop på ngt sätt NollJFRcohyponymkontext forskningssammanhangmiljösammanhangett citat lös­ryckt ur sitt sammanhanghon är o­prövad i större sammanhangNN syns ofta i internationella sammanhangi detta sammanhang vill jag sär­skilt om­nämna NN:s in­satsomedelbart och i ett sammanhango­medelbart och utan av­brottngt åld.​ han förklarade sig redo att o­medelbart och i ett samman­hang redo­göra för sina levnads­vanor in­för polisen sedan 1744efter ty. Zusammenhang med samma betydelse, till hangen ’hänga’ 2system av logiska förbindelser vanligen av typen orsak–verkan fil.kausalsammanhangorsakssammanhangdet var svårt att få något sammanhang i tv:s rapporteringsammanhang (i/med ngt), sammanhang (mellan ngra)sedan 1709