Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
sam|ordn·ing·en●det att samordna ngt för gemensamt syfte
ofta i politiska, administrativa el. ekonomiska sammanhang
samh.SYN.synonymkoordination
språklig samordningen samordning av den nordiska flyktingmottagningenperfekt samordning mellan armar och ben i hoppetsamordning (av ngt) (med ngt), samordning (mellan ngra)sedan 1898