Svensk ordbok 2009, webbversion

sam`tal substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en sam|­tal·et●muntligt ut­byte av syn­punkter eller upp­lysningar vanligen på relativt informellt sätt komm.JFRcohyponymdiskussioncohyponymdebattcohyponymresonemang bordssamtalett låg­mält samtalett privat samtalett en­skilt samtalföra ett samtalsamtalet flöt trögtett samtal om de stora livs­frågorna○spec. om konversation med visst, särsk. terapeutiskt, syftesamtalsbehandlingsamtalsgruppsamtalsterapigruppsamtalmånga an­ser att samtal hjälper bättre än psykofarmaka○spec. äv. om mer formellt ut­byte av syn­punkter e.d.på säkerhets­konferensen fördes flera samtal på topp­nivåhan kallades till ett samtal med chefen○äv. om (offentlig) debatt som är mer ut­sträckt i tidendet offentliga samtalet○äv. om (till­fälligt upp­rättad) förbindelse per telefon, vanligen utan ton­vikt på åsikts­utbyte etc.samtal väntar!ta emot ett samtalbryta samtaletsamtalet betalades av mot­tagarenhan fick ta emot ett ilsket samtal från en miss­belåten kundett samtal (mellan ngra) (om ngn/ngt/att+V/SATS), ett samtal (med ngn) (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan slutet av 1400-taletSchack-tafvels lekfornsv. sam­tal; till sam- och tala