Svensk ordbok 2009, webbversion

sam`varo substantiv ~n sam|­varondet att vara till­sammans komm.JFRcohyponymsällskap 1cohyponymumgänge an­genäm samvarosocial samvarokvällens samvaro av­slutades med dansdet var svårt att skiljas efter många års samvarosamvaro (mellan ngra), samvaro (med ngn)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenböjnings­form av fornsv. samvara; jfr bortovaro