Svensk ordbok 2009, webbversion

sam`verkan substantiv, best. f. ~, n-genus sam|­verk·angemensamt handlande för visst syfte komm.samverkanspartnertrepartisamverkanvalsamverkanborgerlig samverkanfacklig-politisk samverkandet är viktigt att samverkan mellan polis, å­klagare och social­tjänst stärkssamverkan (mellan ngra) (om/i/till ngt/att+V/SATS), samverkan (med ngn/ngt) (om/i/till ngt/att+V/SATS)sedan 1805