Svensk ordbok 2009, webbversion

sam`vete substantiv ~t ~n sam|­vet·et●känsla hos människan för vad som är (moraliskt) rätt och o­rätt psykol.samvetskonfliktman bör rösta efter eget samvetelyssna till samvetets röstdöva sitt samvetehan lovade på heder och samvete att komma i tid○ofta äv. i ut­tryck för (före­komst av el. frihet från) inre före­bråelsersamvetsnödha dåligt samveteha gott samveteha rent samvetevem kan ha samvete att stjäla blom­krukor från en grav­plats?ett gott samvete är den bästa huvudkuddenett gott sam­vete ger den bästa sömnenoch är värt att skaffa sigha ett rymligt samvetetillåta sig lite av varje utan att få dåligt sam­vete​ när det gäller svart­jobb har många förbluffande rymligt sam­vete ha ngt på sitt samveteha (det moraliska) an­svaret för ngt​ han miss­tänks ha mer än 50 mord på sitt sam­vete ○ äv. skämts.​ han var ett stort namn på sin tid med inte mindre än 70 operor på sitt sam­vete sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. samviti ’sam­vete; förstånd; med­vetande’; efter lat. conscien´tia med samma betydelse