Svensk ordbok 2009, webbversion

sand substantiv ~en sand·en●naturligt material som består av små mineralkorn eg. en närings­fattig jord­art; anv. bl.a. vid gjutning och glasframställning geol.JFRcohyponymgruscohyponymjord 1 sandkornsandstrandflygsandgrovsandfin­kornig sandstrandens vita sandfå sand i skornafot­spår i sandenstormen virvlade upp moln av sandpå lösan sandpå o­säkert under­lag​ att hus inte ska byggas på lösan sand är en ur­gammal regel rinna ut i sandeninte leda till ngt​ minnes­bilder av en ungdoms­kärlek som rann ut i sanden; det på för­hand så lovande projektet rann ut i sanden sticka/stoppa/köra huvudet i sandensehuvud 1 sedan förra hälften av 1300-talet (i sammansättn.)Uplands-Lagenfornsv. sander; gemens. germ. ord, nära besl. med grek. am´athos ’sand’