Svensk ordbok 2009, webbversion

sanktion [-∫o´n] substantiv ~en ~er sankt·ion·en1vanligen plur. straff­åtgärd av organisation eller stat mot liknande (svagare) part särsk. i form av ngt slags ekonomisk bestraffning samh.sanktionsbesluthandelssanktionerekonomiska sanktionerin­föra sanktionerupp­häva sanktionernasanktionerna mot Irak på 1990-taletsanktionerna mot Syd­afrika bi­drog till av­skaffandet av apartheid­systemetsanktioner (mot ngn/ngt)sedan 1916av lat. sa´nctio ’på­bud; straff­bestämmelse’, till sanci´re ’helga’; jfr sankt 2vanligen sing. officiellt god­kännande från högre myndighet samh.telefon­avlyssningen har nu fått regeringens sanktionsanktion (av ngt/SATS)sedan 1786Ordet sanktion är förrädiskt eftersom det har två betydelser som nära nog är varandras motsatser, nämligen ’tillstånd’ och ’bestraffning’. Få sanktion för något är exempel på det första, ekonomiska sanktioner mot Iran på det andra.