Svensk ordbok 2009, webbversion

sann`ing substantiv ~en ~ar sann·ing·en●yttrande eller tanke som överens­stämmer med verkligheten ibl. spec. betr. livs­frågorna e.d. komm.eviga sanningaren all­mänt veder­tagen sanningsöka sanningensäga sanningentala sanninghålla sig till sanningenhans berättelse var med sanningen överens­stämmandein­för dom­stolen får man svära att säga sanningen, hela sanningen och ingen­ting annat än sanningen○spec. i ut­tryck för blott­lagd (ofta o­behaglig) verklighetden nakna sanningenden bistra sanningen var att deras proviant höll på att ta slut○spec. äv. i vissa ut­tryck som in­går som led i polemik e.d.om sanningen ska fram är jag ganska trött på hennesanningen att säga har han misskött sina upp­gifter○ibl. med ton­vikt på (ofta o­behaglig) upp­riktighet e.d.vanligen plur. han skulle gå in och säga chefen några sanningarnu ska jag säga dig ett sanningens ord○ibl. iron. om ngt som på tvivelaktiga grunder hålls för sant av de flestamånga gamla sanningar ställdes på huvudet i rapportensanningen (om ngn/ngt/SATS)(bara) halva sanningen(bara) en del av det man vet​ man ska inte stirra sig blind på siffrorna i rapporten – de berättar bara halva sanningen dagsens sanningfull­ständigt sant​ han menade att allt som stod i biografin var dagsens sanning en sanning med modifikationngt som bara med vissa för­behåll är sant​ att det råder lärar­brist är en sanning med modifikation i sanningverkligenngt högt.​ att arvet försnillats på bara ett par år är i sanning bedrövligt se sanningen i vitögat möta (den bistra) sanningen utan försköningar​ vi måste se sanningen i vit­ögat och ta klimat­förändringarna på allvar sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. sannind, sanning; till sann; jfr minsann Den femte sanningen.Svensk titel på roman av Doris Lessing (1962)