Svensk ordbok 2009, webbversion

san`slös adjektiv ~t sans|­lös1som har förlorat med­vetandet admin.psykol.JFRcohyponymmedvetslös han låg sanslös på golvetde släpade den tunga sanslösa kroppen till sängensedan 18052som har förlorat förmågan till behärskning admin.psykol.de blev sanslösa av upp­hetsning○äv. all­mänt (ofta positivt) förstärkandevard.; vanligen i adverbiell anv.flera nummer i revyn var sanslöst roliga (adv.)sedan 16863som saknar mening och upp­fattas som tokigt e.d. vard.psykol.det är ju helt sanslöst att sitta och plugga en lördags­kvällsedan 1816