Svensk ordbok 2009, webbversion

schäs substantiv ~en ~ar schäs·entyp av liten, fjädrande vagn som spänns efter häst mest histor.trafik.hyra häst och schäsfatta schäsenförstå hur ngt hänger i­hopngt åld.de försökte lära honom spela schack men det tog ett tag innan han fattade schäsen sedan 1680av fra. chaise ’stol; säte’; urspr. samma ord som kateder Men unge herr Karl, han hade ingen sad’l han måste åka efter i schäsen.Alice Tegnér, Borgmästar Munte (i Sjung med oss mamma, 1892)