substantiv ~n schacklar
schackl·ar●U-formad (metall)stång med bult som löper mellan de två ändarna
bl.a. anv. för att koppla ihop vajrar el. kättingar
sjö. m.m.sjö.SYN.synonymklam
schackelsprintsedan 1836av eng. shackle ’boja; länk; schackel’; urspr. samma ord som skakel