Svensk ordbok 2009, webbversion

schagg äv. sjaggsjagg substantiv ~en ~er schagg·en, sjagg·enett plyschliknande (möbel)tyg med grov, gles lugg mest histor.textil.schaggkläddschaggmattaschaggsoffasilkesschagglång­hårig schaggsedan 1699av eng. shag ’ragg; grov tyglugg’; besl. med skägg