Svensk ordbok 2009, webbversion

sed substantiv ~en ~er sed·en●all­mänt ut­brett handlings­mönster med tradition bak­om sig; in­om viss grupp i sam­hället sociol.JFRcohyponymbruk 2cohyponymkutymcohyponymsedvänja dryckessedjulsedumgängessedall­män sedgod publicistisk sedta seden dit man kommerstrida mot god seddet hör till god sed att presentera sig när man ringerseder och bruken gammal sed som dog ut på 1800-taletdet var sed att bruden fördes till altaret av fadern○ibl. med ton­vikt på moral el. gott upp­trädandei plur. el. sammansättn. sedeförfiningsedelärandesedesamsedeslösseden (att+V)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. siþer, sedher; gemens. germ. ord, besl. med bl.a. grek. (h)e´thos ’vana, bruk’; jfr sedlig