Svensk ordbok 2009, webbversion

sedel [se´-el.se`-] substantiv ~n sedlar sedl·ar1(litet) officiellt ut­givet dokument med tryckt värdeangivelse, som gäller som all­mänt betalnings­medel i visst land; vanligen tryckt på spec. papper, ofta med vatten­stämpel m.m., för att försvåra förfalskning numism.JFRcohyponymmyntcohyponympeng sedelbuntsedelförfalskningsedelklämmasedelutgivningdollarsedelhundrakronorssedelpundsedeltrycka sedlaren bunt sedlarstoppa sedeln i plån­bokenen halv miljon i sedlaren smutsig och hop­vikt sedelsedan 1436 (i bet. ’pappers­lapp med text’) SOU; ca 1650 i bet. ’penningsedel’Bihang till Rimkrönikornafornsv. sedel; via ty. av lat. sched´ula ’litet pappersblad’, till sched´a ’trä­skiva (att skriva på)’ 2vanligen i sammansättn. dokument som inne­håller kortare upp­lysning ofta från myndighet; ibl. nöd­vändig för att man ska kunna ut­nyttja viss rättighet samh.frisedelföljesedellottsedelmatsedelordersedelpassersedelröstsedelvalsedelsedan 1436Bihang till Rimkrönikorna