Svensk ordbok 2009, webbversion

se`dvänja substantiv ~n sedvänjor sed|­vänj·angammalt veder­taget handlings­mönster ofta i mer privata samman­hang sociol.SYN.synonymsedvana JFRcohyponymsedcohyponympraxiscohyponymkutym en sedvänja från gamla tidersedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. siþvänia, till sed och -vänia, en parallellbildn. till vana