Svensk ordbok 2009, webbversion

se`gra verb ~de ~t segr·ar1ut­gå som den bäste ur tävling el. strid mil.sport.MOTSATSantonymförlora 2 JFRcohyponymbesegracohyponymövervinna han segrade med två poäng till godo på NNPeter den store segrade över Karl XII vid Poltavahon gick segrande ur debatten○äv. bildligträtt­visan segrade till sistsegra (mot/över ngn/ngt)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. sighra; till seger 2skiljas av olik­formigt och bilda segregat; om malm el. legering Noll○äv.ut­vinna (ren metall) ur ngt mest histor.segra (ngt)sedan ca 1690av ty. seigern ’droppa; segra’; trol. besl. med seg Subst.:vbid1-310350segrande, vbid2-310350segring (till 2); seger (till 1)