Svensk ordbok 2009, webbversion

sekin [-ki´n] substantiv ~en ~er sek·in·enett guld­mynt från Venedig under sen­medeltid och renässans ekon.geogr.komm.numism.JFRcohyponymdukat äv. om pengar i all­mänhetvanligen plur. skämts.han hade tjänat en del sekiner på spelsedan 1694av ita. zecchino med samma betydelse; till arab. sikka ’myntstämpel; mynt’ Rönnerdahl har sorger och ont om sekiner.Evert Taube, Sjösala vals (i Sjösalaboken, 1942)