Svensk ordbok 2009, webbversion

sekven´s substantiv ~en ~er sekv·ens·en●följd av samman­hängande före­teelser spec. film­scener allmän kulturfem om­tagningar av samma sekvens○spec. äv.musikaliskt motiv sekvenserna i sonatens genomföringsparti○spec. äv.o­bruten rad av spel­kort med stigande valör i en färg han hade en vacker sekvens i hjärter: ess, kung, dam, knekt○äv. all­männareminnet åter­kom i korta sekvensersedan 1864av medeltidslat. sequen´tia ’följd’, till lat seq´ui ’följa’; jfr exekution, konsekvens, sekunda