Svensk ordbok 2009, webbversion

se`le substantiv ~n selar sel·enrem­tyg med till­behör som sätts på en häst för att den ska kunna an­vändas som drag­djur jordbr.zool.seltygdragseletandemseletravseleen sele av kalv­skinnträ selen över huvudetäv. om liknande an­ordning (för an­dra djur el. människor) som gör det möjligt att effektivt bära el. styra det fast­spändabärselefallskärmsselehundseleskidselesäkerhetsselebabyn satt i en sele på faderns mageligga i selenarbeta hårt och en­trägethon ligger i selen för att und­vika ett neder­lag för den europeiska diplomatin sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. sili, sele; gemens. germ. ord, bildat till en indoeur. ord­rot med bet. ’binda’