Svensk ordbok 2009, webbversion

semafor [-få´r] substantiv ~en ~er sema·for·en●signal­anordning vid järn­väg med rörliga armar eller lampor som med sin in­bördes ställning el. position an­ger om tåget kan köra el. måste vänta mest histor.trafik.semaforen stod på stopp○urspr. om liknande an­ordning för s.k. optisk telegrafering över större av­ståndsedan 1836till grek. se´ma ’tecken’ och phoros´ ’bärare’; jfr semantisk