Svensk ordbok 2009, webbversion

seminarium [-a`r-el.-a´r-] substantiv seminariet seminarier sem·in·ari·et1en undervisnings­form vid universitet eller hög­skola med aktivt del­tagande av de studerande vanligen upp­lagd som en diskussion kring ngt vetenskapligt problem el. kring en upp­sats författad av ngn av del­tagarna pedag.JFRcohyponymföreläsningcohyponymlektion seminarieövninghon lade fram en preliminär version av av­handlingens inlednings­kapitel på seminariet○äv. om mot­svarande personerhögre seminariet samman­trädde var­annan mån­dag○äv. i icke-akademiska samman­hang, ofta med ton­vikt på till­förande av ny kunskap etc.SIDA an­ordnade ett seminarium om Tanzaniaett seminarium (om ngn/ngt/SATS), (på/under/vid) seminarietsedan 1864av lat. semina´rium ’plant­skola’, till se´men ’säd; frö’; jfr semination 2skola för högre, yrkes­inriktad ut­bildning där teori och praktik varvas; särsk. för ut­bildning av lärare e.d. delvis ngt åld., ofta ersatt av ”högskola” e.d.pedag.förskoleseminariumhushållsseminariumprästseminariumhon gick på seminariet i slutet av 1960-taletsedan 1712Pluralformen seminarier har genom analogislut givit upphov till singularformen *seminarie, som dock får anses felaktig. Samma sak gäller formerna *akvarie, *inventarie, *kompendie och *stipendie.