Svensk ordbok 2009, webbversion

sena´t substantiv ~en ~er sen·at·en●högsta råd­givande (eller styrande) församling i det gamla Rom ut­sedd bland rikets aristokrati; med varierande samman­sättning och befogenheter under tidernas lopp samh.○äv. om första kammare el. över­hus i vissa nu­tida folk­representationer, särsk. i USAJFRcohyponymrepresentanthus senatsvalden amerikanska senaten har rätt att förklara krig, vilket presidenten saknari USA:s senat har varje del­stat två representanter, o­beroende av folk­mängdsedan ca 1620av lat. sena´tus ’råds­församling’, till sen´ex ’gammal’; jfr senil, 1senior