[-å´r]
substantiv ~en ~er
seni·or·en●idrottare som tävlar i normal- eller huvudklass
sport.yrk.JFRcohyponym1juniorcohyponymoldboy
seniorklassseniorerna springer 20 km och juniorerna 10○ofta äv. om gammal person, vanligen pensionärseniorbostadsedan 1897av lat. sen´ior ’äldre’, till sen´ex ’gammal’; jfr monseigneur, senat, senil
2se´nior
substantiv,
ingen böjning
seni·or●(beteckning för) den äldre
ofta anv. för att skilja far från son med samma namn; särsk. inom affärsvärlden
släkt.yrk.JFRcohyponym2junior
NN senior överlät rörelsen till NN juniorNAMN seniorsedan 1710samma ord som 1senior
3senior
[-å´r]
adjektiv ~t
seni·or●som tillhör de äldre och mer erfarna
i viss grupp
samh.släkt.JFRcohyponym3junior
institutionens seniora forskaretidningens seniora läsaresedan 1987se 1senior