Svensk ordbok 2009, webbversion

sensmora´l [sens-äv.saŋ(s)-] substantiv ~en ~er sens·mor·al·en●äv. två ord (moralisk) slut­sats som samman­fattar budskapet i en text ut­sagd el. an­tydd litt.vet.SYN.synonymmoral 3 JFRcohyponymandemeningcohyponymlärdom 2 författaren har inte kunnat av­hålla sig från att hänga på en sensmoral på slutetsensmoralen i filmen kommer fint fram i den symboliska slut­scenen○äv. om slut­sats helt här­ledd av läsaren el. å­skådarensensmoralen i reportaget tycks vara att brott lönar sig när det ut­förs i till­räckligt stor skalasensmoralen (av/i ngt)sedan 1801av fra. sens moral med samma betydelse; jfr moral, sans