[-∫an´t]
substantiv ~en ~er
serge·ant·en●(titel för) befälsperson på plutonsnivå i det svenska försvaret
fram till 1983; mellan 1972 och 1983 den lägsta plutonsofficersgraden, tidigare den lägsta underofficersgraden
yrk.han befordrades från sergeant till fanjunkare○numera enbart som tjänstegrad för hemvärns- och värnpliktsbefälsedan 1618av fra. sergent med samma betydelse; av lat. ser´viens ’tjänande (soldat)’, till servi´re ’tjäna’; jfr servera