Svensk ordbok 2009, webbversion

siff`ra substantiv ~n siffror siffr·an●tecken för ngt av de nio första hel­talen eller noll mat.heltalssiffrasifferexercissifferkombinationslutsiffraett telefon­nummer med sex siffroren siffra föll bort i ut­räkningen○äv.an­tal jämförelsesiffranativitetssiffraåtta­tusen å­skådare är en bra siffrasiffran för val­deltagandet var 82%○ofta med tanke på resultatindustrin visade goda siffrorarabiska siffrorsiffror av typen 1, 2, 3inte en siffra rättall­ting fel eller miss­uppfattatvard.​ han hade inte en siffra rätt i sitt in­lägg i debatten romerska siffrortyp av talsymboler som måste adderas (eller subtraheras) vid ut­läsandet av ett taloch som skrivs med bokstäverna I, V, X, L, C, D och Msedan 1538ur medeltidslat. cif´ra ’siffra; chiffer’; urspr. av arab. sifr ’tom; noll’; jfr chiffer