Svensk ordbok 2009, webbversion

sigill´ substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en sig·ill·et●stämpelavtryck (i stelnat material) som an­bringas på dokument eller annat före­mål för att symbolisera viss person eller organisation vilket vanligen och urspr. av­ses in­tyga att personen etc. står bak­om dokumentet el. att försändelsen är o­rörd samh.JFRcohyponyminsegel sigillringsigillstämpelsigillvaxlacksigillstadssigillämbetssigillett o­brutet sigillbryta ett sigillmed en stämpel gjordes ett sigill i det röda jullacket○äv. om själva stämpelnett sigill av bensedan 1460–61 (i sammansättn. -vax)Kämnärsräkenskaper i Stockholms stads skottebokfornsv. sighel, sägel; av lat. sigill´um ’liten bild; sigill’, till si´gnum ’tecken’; jfr besegla, försegla, insegel, sigel, signum