Svensk ordbok 2009, webbversion

signal [siŋna´l] substantiv ~en ~er sign·al·en●(följd av) av­givna tecken med viss, överens­kommen betydelse, som över­för visst (kortare) med­delande mest inne­hållande order, maning om upp­märksamhet e.d.; vanligen av enkel form, t.ex. ljud- el. ljusstöt komm.trafik.signalraketsignalsystemflaggsignalklarsignalmorsesignaltidssignalvarningssignalsända signalerge signal vid om­körningsignalen slog om till rött och trafiken stannadehon lät sju signaler gå fram innan hon lade på○äv. om överens­kommet tecken i sigen av signalerna för lots är flaggan ”G”○äv. om an­tytt budskap, vanligen av styrande el. över­gripande karaktärnya signaler från ledningenklubben fick positiva signaler från kommunende vuxna sänder konstiga signaler till barnen i­blandriks­bankens ränte­höjning inne­bar en tydlig signal○äv. om o­frivilligt teckensignalsubstanshans skolkande är en signal om att han mår dåligten signal (för/till ngn/ngt) (om ngt/SATS)slå en signalringa ett telefon­samtal​ slå en signal till mig när du kommer hem! sedan 1734av fra. signal med samma betydelse; till lat. signa´lis ’bestämd att ge tecken’, till si´gnum ’tecken’; jfr signum