Svensk ordbok 2009, webbversion

signatur [siŋnatu´r] substantiv ~en ~er sign·at·ur·en1egen­händigt skriven namn­teckning el. förkortad namn­teckning; särsk. anv. för att in­tyga till­förlitlighet el. äkthet hos dokument, konst­verk e.d. jur.JFRcohyponymnamnteckningcohyponymautografcohyponymunderskrift skriv din signatur under det ut­tagna beloppetkonstnären satte sin signatur på tavlan○äv. bildligt om spec. känne­tecken för ngnföretags­nedläggningarna bär NN:s signaturen utrikes­politik som har ON:s signatursedan 1815av lat. signatu´ra ’beteckning; sigillavtryck’, till signa´re ’märka’; jfr signa 2sär­skild beteckning som an­vänds i stället för det egentliga namnet för att beteckna författaren vanligen av journalist och inte nöd­vändigtvis i syfte att bevara anonymitet bok.m-med.en fråga från signaturen Ensam Farmorsignaturen P.-B., även känd som Peterson-Bergersedan 1838