Svensk ordbok 2009, webbversion
[sinj-el.siŋn-]
verb ~de ~t
sign·er·ar●sätta sin signatur på
ngt, ofta för att ge det rättslig giltighet i ngt avseende
bok.jur.konstvet.JFRcohyponymskriva under
signera en artikelsignera en målningpostväxeln måste signerashon signerar sin nya bok på NK mellan 13 och 14signera (ngt)sedan 1518Vadstenabrodern Peder Månssons breffornsv. sighnera; av lat. signa´re ’beteckna; märka’; till signum; jfr insignier, resignera, signa
Subst.:vbid1-312983signerande,
vbid2-312983signering