Svensk ordbok 2009, webbversion

sik`ta verb ~de ~t sikt·ar1rikta in vapen för att eventuellt försöka träffa ngn/ngt komm.JFRcohyponym2måttacohyponymsyfta 1 siktpunkthan siktade mot benen på den flyendehon siktade omsorgs­fullt och tryckte avrånaren siktade på dem med pistolen○äv. bildligtha som sitt mål han siktar på att bli vdhon är säker på att komma bland de sex bästa, men hon siktar nog högrevi kan väl sikta på att träffas till helgensikta (mot/på ngn/ngt) (med ngt), sikta (på att+V)sikta mot stjärnornasestjärna 1 sedan 1555till 1sikt 1 eller sikte 2få syn på ngt, på långt av­stånd särsk. sjö.sjö.fientliga skepp siktades utan­för syd­kustenut­kiken siktade land från mast­toppensikta ngt (ngnstans)sedan 18963skilja av grövre korn eller klumpar ur (ngt) genom att låta det passera genom sikt kokk.siktkvarnsikta mjöletsiktad kakaosikta ngtsedan senare hälften av 1300-taletHästläkedom i En Antecknares Samlingarfornsv. sikta; till 2sikt Subst.:vbid1-313040siktande, vbid2-313040siktning