Svensk ordbok 2009, webbversion

sik`te substantiv ~t ~n sikt·et1bakre rikt­medel på hand­eldvapen med en skåra e.d. genom vilken främre rikt­medlet hålls synligt komm.mil.JFRcohyponymkorn 3cohyponymdioptercohyponymsiktskåra fast sikterörligt siktein­ställbart sikte○äv. om rikt­medel i all­mänhetcentralsiktekikarsikte○äv. om själva in­riktandeti ett ut­tryck han tog sikte på den största av älg­tjurarna○äv. bildligt i fråga om verksamhet med abstrakt målhon tränar med siktet in­ställt på att vinna VM○äv. för att ut­trycka att man an­knyter till ngt e.d.en formulering som tar sikte på NN:s debatt­inlägg(ta) sikte (på ngn/ngt)sedan 1674 (i bildlig bet.); 1728 i konkret bet.jfr fornsv. sikte ’syn(förmåga)’; av lågty. sichte ’seende; an­blick’; jfr 1sikt 2med prep.i, ur läge som med­ger upp­täckt eller kontroll med synen sjö.land i sikte!försvinna ur siktehan kunde aldrig släppa barnen ur sikte○äv. bildligtingen snabb lösning i siktei/ur siktesedan 1526