Svensk ordbok 2009, webbversion
si`la
verb ~de ~t
sil·ar1befria (vätska) från vissa fasta partiklar genom att låta den passera genom sil
hush.silduksila mjölkensila potatisvattnet för att få en buljong○ofta med tonvikt på resultatetmed partikel, särsk.av, bort
sila bort tebladen○äv. med avs. på annat än vätskorröken silades mellan hans tänderpersiennerna silade månljuset○äv. bildligtdet är nödvändigt att sila informationen till huvudkontoretsila (av/bort) ngtsila snacketsesnack
sedan ca 1450Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. sila
2långsamt passera på flera ställen
om vätska, ljusstrålar e.d.
NollJFRcohyponymstrila 1
regnet silade nersolstrålarna silade genom grönskanur skorstenen silade en brun röksilasedan 16113ta narkotika med sprutor
starkt vard.kokk.silasedan 1966Subst.:vbid1-313130silande,
vbid2-313130silning (till 1);
vbid3-3131302sil (till 1)