Svensk ordbok 2009, webbversion
silhuett
el.
siluettsiluett
[siluet´]
substantiv ~en ~er
sil(h)u·ett·en●synintryck som utgörs av ett mörkt fält vars konturlinjer kan urskiljas mot en ljusare bakgrund
konstvet.JFRcohyponymkonturcohyponymprofil
silhuettbildkyrkans silhuett avtecknade sig mot kvällshimlengranskogens taggiga silhuett○äv. om liknande bild som klipps ut i papper e.d.silhuettporträttklippa silhuetteren silhuett av guldpappersilhuetten (av ngn/ngt)sedan 1769av fra. silhouette med samma betydelse, till namnet på den fra. finansministern É. de Silhouette (1700-talet)