Svensk ordbok 2009, webbversion

sinn`esstämning substantiv ~en ~ar sinn·es|­stäm·ning·en(till­fälligt) känslomässigt till­stånd psykol.JFRcohyponymhumörcohyponymmod 2cohyponymsinnesförfattning komma i rätt sinnesstämninghans dystra sinnesstämning(i ADJ) sinnesstämningsedan 1818