Svensk ordbok 2009, webbversion

sist adverb 1efter alla an­dra eller allt annat i tid, rum el. rang­ordning tid.MOTSATSantonymförst 1 JFRcohyponymbakerst sistföddsistnämndahan kom sist i målhon stod sist i könNN låg sist i klunganförst som sistseförst 2 sist men inte minst som sista, och viktig, punkt​ sist men inte minst vill jag fram­hålla NN:s in­satser sist och slutligen som allra sista punkt​ sist och slutligen har museet en samling rariteter som till exempel notmanuskript av Mozart och Beethoven till sistslutligenefter lång väntan​ bussarna hade slutat gå men till sist fick de tag på en taxi till syvende och sistsesyvende sedan 1477Skrå-Ordningarfornsv. sizt; nära besl. med no. sid, adv., ’sent’ jfr omsider, sedermera, 1sedan, sist 2vid närmast före­gående till­fälle när ngt ägde rum tid.det är över ett år sedan sistsist talade vi om ...tack för sist!se2tack sedan början av 1500-taletSagan om Didrik af Bern