Svensk ordbok 2009, webbversion

sits substantiv ~en ~ar sits·en1horisontell del av sitt­möbel som man vilar sätet mot när man sitter heminr.JFRcohyponymsäte 2 rottingsitsen stol med flätad sitsstolarna hade stoppade sitsartoalett­stolens sits○äv. om fri­stående an­ordning att sitta påcykelsitssyskonsits○ibl. äv.bak­del, stjärt sedan 1805av ty. Sitz ’sits; säte; sitt­plats’; till sitta 2sätt att sitta på häst sport.fältsitsha en dålig sitsha en bra sitssedan 18283spelares in­bördes placering vid kort­spel spel.dra om sitsen○äv. om kortens fördelningnär Syd visade renons i klöver stod hela sitsen klar för henne○äv. bildligtläge, situation arbets­givarna hade en för­delaktig sits vid förhandlingarnasedan 1838