substantiv ~en ~er
sitt|plats·en●plats att sitta på
heminr.JFRcohyponymståplats
han hittade en sittplats i ett hörn○spec. i färdmedel, offentlig lokal e.d.sittplatsbiljettbeställa sittplatserdet fanns 50 sittplatser och 30 ståplatser i bussensedan 1862